Kalla kinder och stjärnklara nätter
Idag promenerade jag med cykeln hem från jobbet, det var värt lite kalla kinder. Dels är det skönt att låta jobbtankarna rinna ur en medans man går, men sen - det är en alldeles stjärnklar och vacker natt. Den påminde mig om två saker, en dikt som jag skrev 2005 och att jag faktiskt har en alldeles egen stjärna. Nåja, jag har en stjärna som är döpt efter mig, en födelsedagspresent från en vän. Den rosa pricken på bilden är min stjärna och stjärntecknet intill är Stora Hunden.
Så flämtade himlen och nattens stjärnor brann
Han sökte mig i mörkret
så, som bara änglar kan
Vad vackert, stjärnklart är ju underbart..kram!
Så härlig rening efter en dags/natts arbete..det borgar för att man kan nuta av sömnen sen..
En stjärna i present är inte att leka med. Hoppas den lyser för dig för alltid..
Mia - Ja, det är det verkligen…
Milkowitz - Nej, det är en riktigt fin och annorlunda present.