En salami och brieost-macka senare…
…kommer jag hem, nyfikad och med ytterligare två julklappar att slå in. Jag myser vid tanken och längtar efter att få sätta mig ner vid köksbordet och börja slå in julklapparna, hittade så fina omslagspapper idag också. Nu ska jag hämta ner julkartongen från vinden så jag kan julpynta lite i morgon.
Just ja… På väg ner på stan, helt i mina egna tankar, möter jag en kvinna som jag tror mig ha jobbat med. Efter en andra titt ser jag att det inte är hon… -men, precis när vi möts hinner jag ändå inte hejda mig, trots att jag nu vet, hon får ett stort leende och världens gladaste “Hallå”. -Hon tittar upp lite förvånat men hälsar lika glatt tillbaks.
Jag måste le åt mig själv, varför gör jag så här?
Åh, ibland är det så svårt att motstå att retas… Kan det ha med vimsighet att göra?
Dennis - Va? Nejdå, det har jag svårt att tro…
Jag bjöd på den så du inte skulle få andnöd av alla j-ord. 
Hmmm… krävs mer än så för att jag inte ska få andnöd *s*
Dennis - Men du… Mer? Oj…scusi… Nåja, du har nog hämtat andan nu.
Hej,
det bästa med julen är att få ge presenter & att få slå in dem-. Jag brukar klä in skokartonger i fint julpapper och sen sätta sidenband runt dem. Då kan personen som får presenten återanvända det fina julklappspappret =)
Jeanette - Ja, det är roligt att göra vackra paket. Det är faktiskt halva nöjet…-s- Att klä in en kartong var ju ett jättebra tips, tackar…