Den mänskliga faktorn
I måndags fick jag, genom jobbet, lyssna på en man som pratade om ”den mänskliga faktorn”.
Gunnar Sjöberg - präst och teolog. En man som med mycket värme och humor pratade om att vara människa. Han pratade om det inre rummet, där allt bagage samlas, ett ställe att bli bekant med och om vikten av att bara tillbringa lagom mycket tid där. Om människans tendens att skämmas över sig själv, ursäkta och gömma sig – samtidigt som önskan om att bli älskad, sedd och bekräftat är en av våra största drivkrafter.
Han pratade om pilgrimstypen vars mål är heligt och resan dit är näst intill ointressant, pilgrimen biter ihop och kämpar. ”Vem har sagt att det ska vara roligt jämt?”
Medans flanören, ”den moderna människan” gör det den har lust med, när den har lust. Om pilgrimens semester var lyckad eller inte avgörs på hur exakt den stämde in på förväntningarna. Om hotellrummet såg ut exakt som på bilden, om alla transporter funkade exakt som planerat och så vidare… Flanören blir som nöjdast när han råkar hoppa på fel tåg och hamnar i Madrid när han egentligen skulle till Oslo – det är först då det kan kallas resa.
Det handlar inte om rätt eller fel – bara om olika sätt att vara. Förmodligen har vi båda typerna i oss, bara mer eller mindre.
Han pratade om att det vid olyckor och katastrofer talas om den mänskliga faktorn och att man ibland ursäktar sig med ett ”jag är bara människa” – som om vi hade något alternativ?
Vi tror oss vara det klokaste djuret på jorden men inget annat djur kämpar som vi gör för att bli nåt vi inte är…
Att han pratade om människan och mänsklighet utan religiösa budskap var skönt. Man skrattade igenkännande och fick samtidigt någonting att fundera på…
Det andra ljuset har tänts, fler julklappar har slagits in, glögg har druckits och saffransdoft har spridit julstämmning - det närmar sig nu.
Det finns många präster som har mycket visdom att dela med sig av, men flera av dem lägger in mer budskap än vad som behövs. Spännande.